Denna har kommit att bli en ny favorit, Danslek ur operan Ran av Wilhelm Peterson-Berger som skrevs 1895-1900, hans första opera. Det är en speciell känsla som infinner sig. Svår att förmedla.
Nu har jag funnit texten till denna melodi:
Nu vilja vi leka med löjen och lust
Och svänga oss och niga och buga
Så månget litet hjärta ska få pröva en dust
Motblickar, som kärligen truga
Så månget litet hjärta skall bestånda en strid
Mot händer, som sjärvt månde trycka
Och många röda läppar skola bedja om grid
Och undfå den ljuvaste lycka
Kom kämpa och vinn, lev lustiga dagar
Den vännen är min som bäst mig behagar
Tra la la la la la la, tra la la la
Men fjärilen svingar i lunden
Och ungersvennen gångar sig åt hagen så grön
I kärlekens garn är han bunden
Så möter han den jungfru han älskar i lön
Och yppar sin låga p stunden
Men jungfrun hon vandrar uti tankarna mång'
Hon gitter den suckan ej höra
Ty blomstren på marken och små fåglarnes sång
Långt mer hennes håg månde röra
Kom kämpa och vinn...
Och ungersvennen gångar sig i förväg med hast
Och bryter alla rosor han kan finna
Han samlar dem åt henne utan ro eller rast
En ynnest han aktar att vinna
När jungfrun det skådar, vardar rosorna fler
Ty fram p dess kinder de spira
Dock gläds hon och ungersvennen handen hon ger
Sitt bröllop de nu månde fira
Kom kämpa och vinn...
Tra la la la la la la, tra la la la
Tra la la la la la la, tra la la la
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar